Annars var det i Iran som intresset grundlades, på landsbygden i Varamin sydost om huvudstaden Teheran. Där drev familjen, eller snarare Nawids pappa, ett eget mindre jordbruk.
– Pappa skaffade djur från närområdet som han slaktade och styckade efter beställning. Jag var ständigt med i kulisserna, fick lära mig processen och hantverket av honom.
Vid ett tillfälle, som sexåring, gick det illa när Nawid fastnade i en klippmaskin för gräsklöver och skar av alla fingrarna utom tummen på vänster hand.
– Ett tråkigt tillbud, men det hindrade mig inte från att gå i pappas fotspår, säger Nawid och håller upp den deformerade handen som en klyvyxa.
Med drömmar om en fårfarm eller eget slakteri valde Nawid att fly från Iran för drygt ett decennium sedan tillsammans med sin livskamrat Yasna. Orsaken bakom flykten vill han inte utveckla.
– Det var tufft, dramatiskt, bitvis farofyllt men också en flykt omgärdad av många fina minnen.
Målbilden var att ta sig till Norge. Men pengarna räckte inte till och duon fick nöja sig med Sverige – en slutdestination som Nawid och Yasna aldrig haft anledning att beklaga.
Yasna var havande med tvillingar, och den perfekta platsen att landa i under dessa förhållanden blev Västerbotten.
Via Migrationsverkets försorg hamnade paret i Lövånger, Ersmark, där tvillingflickorna föddes, följt av en kort sejour i Kåge, Byske. Stor energi lades på att lära sig svenska.
Avgörandet blev när Nawid själv – med uttalad tjurskallighet – ordnade fram en tredagarspraktik på Nyhléns & Hugosons slakteri i Alvik utanför Luleå.
– Tre avgörande dagar. Det ledde till en fast anställning som kom att vara i nio år. En fantastisk period. Jag kan tacka mitt hårda pannben och pappas vägledning för den utvecklingen.
Men det lockade att bli sin egen. Så småningom flyttade familjen till eget hus på Klubbgärdet i Piteå. Nawid fick nys om en gammal köttboda till salu i Arnemark.
– Efter första besöket var det ingen tvekan: ”Det här ska vi köpa!” Och så blev det.
Kompletterat med alla behövliga tillstånd och utbildningscertifikat sparkade Nawid igång verksamheten i Arnemark 2018. Något år senare öppnades även en butiksfilial i Gallerian i Piteå.
– Vi jobbar bara med lokalt kött från bönderna i närområdet. Ingenting är importerat. Det enda importerade det är jag, skrattar Nawid.
– Jag åker runt och köper upp djur som ett åkeri transporterar till slakteriet i Luleå (Norrbottensgården). Sedan hämtar vi djuren i våra två kylbilar för att stycka dem i Arnemark.
– Jag gillar verkligen mitt yrke. Jag kan arbeta hur mycket som helst, även om min fru tycker att det blir väl mycket ibland. Verksamheten sväller och i dag har jag två killar som jobbar åt mig på hel- och deltid.
– Som uttalad muslim och uppväxt i Iran händer det att folk undrar över min relation till griskött. Men jag har inga problem att hantera den produkten.
– Om jag äter griskött? Ja, tillaga en fläskfilé med potatisgratäng och bjud hem mig på middag en fredag, då får du se om jag äter eller inte, säger Nawid Soltani och ler.
Ålder: 34 år.
Familj: Gift med Yasna, 30, tvillingflickorna Sanna och Diana, 11, samt Selma, 4 år. Har mamma kvar i livet plus tio hel- och halvsyskon i Iran.
Bor: I hus på Skolgatan, Klubbgärdet i Piteå.
Intressen: Kampsport, har rött bälte i taekwondo, näst högsta gradering efter svart. Har utövat karate fyra år. Gillar också fotboll.
Relation till Iran: Var tillbaka och besökte närmaste släkten för sex år sedan.
Mest efterfrågat i butikerna: Lamm- och nötkött.
Egen favoriträtt: Grillad lammstek.